Att dyka i vatten kan indelas i två kategorier för vanligt folk. En tredje kategori är yrkesdykare men de spelar i en helt annan klass. Vi vanliga människor får inrikta oss på sportdykning eller fridykning. Den första kräver dykcertifikat medan fridykning i stort sett kan utövas av vem som helst. Både sport- och fridykning kan även benämnas rekreationsdykning vilket är hela syftet med att dyka. Ett dykcertifikat kan man ta hos en etablerad organisation, det finns ett flertal. En skola för utbildning genomför kurser i tre steg: Teori, grundträning i pool och först därefter dykträning i öppet vatten.

Utrustning:

  • ABC: Mask och fenor
  • Dräkt: Baddräkt, våtdräkt, semi-dry eller torrdräkt.
  • Plus: Huva och handskar vid kall vattentemperatur
  • Flaska/or med andningsgas
  • Regulator: Den apparat som reglerar gasen
  • Manometer: Som läser av mängden gas i flaskan
  • Dykväst: BCD som reglerar det djup som dykaren önskar
  • Vikter: Bly som möjliggör nedsänkning till djup
  • Mätinstrument: För tid och djup. Exempelvis djupmätare, bottomtimer, dykdator och klocka
  • Kniv eller sax: Att skära loss sig med utifall man fastnar

Eventuellt tillkommande:

  • Snorkel
  • Kompass
  • Visselpipa
  • Lampa
  • Ytmarkeringsboj
  • En rulle lina

Dessa beroende på typ av dykning. Snorkel kan vara bra att ha för att andas i när man kommit upp till vattenytan och det är en bit till land. En kompass kan vara viktigt eller till och med nödvändigt om det rör sig om längre dykturer. Visselpipan kan bli till ett nödrops-signal. Lampa behövs vid mörkerdykning och en lina är då helt nödvändigt för att hitta tillbaka. Dyker man från båt behövs en boj att skjuta upp till ytan ifall man skulle komma ifrån båten.

Synvillor och hörselpåverkan

Upplevelserna under dykning är betingade av speciella fenomen. Refraktion kallas den förändring i förstoring av vad man ser under vattnet. Ljud kan ställa till problem, de fortplantar sig i vattnet och gör att det blir svårt att veta varifrån ljudet kommer, exempelvis vattenskoter. Man talar även om flytkraften, en ekvation med dykarens volym och vikt under nedstigning då trycket ökar. Det finns en del risker som sportdykare måste vara medvetna om. Gasen kan bli giftig vid djup, man utsätter kroppen för tuffa påfrestningar med tryck som kan leda till hörselproblem, spräckta trumhinnor, dykarsjuka och luftemboli bland andra sjukdomar.

Organisationer som ger kurser och dykcertifikat

Den största och mest omfattande för sportdykare skolan är PADI. Det står för Professional Association of Diving Instructors. En sammanflätat nätverk av dykledare, instruktörer, skolor och dykcentra. Dykare samt snorklare från hela världen utgör grunden i organisationen. Man har dykskolor i cirka 175 länder med uppemot 5 000 dykcentra och dess utbildningskompendium finns tillgängligt på mer än 20 språk. Omkring 100 000 dykproffs är knutna till PADI vars huvudkontor ligger i USA.

Ungefär en tredjedel av undervattensinstruktörer inom sportdykning är organiserade i NAUI som står för National Association of Underwater Instructors. Organisationen har funnits sedan 1959. Utöver dessa finns ytterligare en handfull organisationer som tillhandahåller lärare och utfärdar certifikat.